Sammanfattning innan open..

Svårt det är att få ihop många många år på ett inlägg som kanske inte ska bli uttråkat att läsa..
Mobbning har ju givetvis varit i fokus under många år, låg och mellanstadiet va värst.
Har en stora syster som är 5år äldre, hon fanns i samma skola och räddade mig många många gg, fick ofta vara med henne o hennes klass kompisar, min fröken va ju av den sorten som sa att man skulle komma in resten av rasten så skulle de gå över.
Hallå det va ju inte som om man led av förkylning *morr*
Mamma hämtade mig ofta då man slutade då ja inte vågade gå själv och ofta såg hon hur dom var mot mig, och som vilken mamma som helst tog hon kontakt med dom föräldrar som hade barnen som va mobbare, men som vanligt var det förnekelse hos de föräldrar, och enligt dom skulle aldrig deras barn kunna göra ngt sådant! Förstår inte hur dom kan blunda för sådant, men men...
I slutet av 6an början av sjuan blev det mer *ruter* i mig o blev vän med de "coola" folket, givetvis innebar det oxå cigaretter o alkohol.. men hellre de än mobbning.
Skolan gick åt skogen o betygen va sämre än sämst, men vet ni?? Jag överlevde o gick ut nian.. =)

Åter till min stora syster! Jag har alltid varit så sjukt avundsjuk på henne, alltid har hon varit smal och hon va den av oss som fick äran att få boobs =P
För trotts min fetma har jag aldrig haft tuttar =( säkert därför jag är så otroligt tutt fixerad, jag vill köpa egna =) jag e mer besatt av mina tuttar o vilken storlek jag vill ha än vad min man är =P
Min syster hade alltid massa vänner o hon hitta på massa, ja herregud vad ja va avis.

Jag försökte gå ner i vikt men klarade det aldrig.
Viktväktarna prova ja nog tusen gg, när ja va 12-13 år låg jag på sjukhus för att gå ner o för att se om de va ngt som inte stod rätt till, jag gick ner ytterst lite med tanke på hur man kämpade.
Först när jag va 18-19 gick ja ner i vikt =) dock på fel sätt.
Jag bodde själv o hade sjukt tajt med pengar, så under en period (5-6mån)levde ja på havregrynsgröt o lunch 1-2 gg i veckan, motionerade som en total galning!! Men ja gick ner =) tror ja hamnade på 87 som minst o så liiite hade ja ju aldrig vägt jag va så stolt =)
När jag började 7an vägde ja 115kg så ni förstår min lycka..
Men det finns ju alltid men...
Jag träffade en kille och flyttade snart ihop med honom, jag börja äta varje dag o kilona sjöt i höjden fort som satan oxå =(
På detta blev jag gravid med min första dotter.
Med graviditet o mat va jag snabbt uppe på 150kg igen.
Allt va hopplöst, jag va inte lycklig med min situation o killen visade sig vara ngn helt annan än den han utgav sig för att vara =(
När dottern va 1år lämnade jag honom, och slutade med mat för min del igen.
Återigen gick jag ner fort o rätt mkt, kanske låg på 88-90kg ca.
Men sen träffade jag min nuvarande make och mat kom in mitt liv igen, men jag va lycklig och så otroligt förälskad så jag sket i att ja gick upp trodde ju aldrig att jag skulle hamna på 150-160kg igen, trodde jag skulle kunna stoppa det o gå ner igen, men inte då helt plötsligt va jag i samma sits.
Jag blev gravid igen. =)
Och givetvis så STOR, FET!
Bestämde mig för att försöka få igenom en gbp operation så fort vi fått vårat barn, ville ju kunna göra allt med de barnet som ja inte klara med mitt första, va på golvet, krypa springa och ta de båda till massa lekplatser o bara härja med dom..

Så nu har ni lite bakgrund om min fetma.
Nästa inlägg kommer handla om kampen att få igenom en sådan operation och hur mitt möte med den elakaste kirurg gick till..

På återseende my readers!
Kisses