Snart har 3år gått

Snart är januari här och 3år som gbp opererad har gått..
Känns som om jag står kvar o stampar och ingen förändring sker..

Då= livet som 160kgs koloss
Nu= livet som 90kgs koloss (har grav kg kvar efter min sista graviditet minstingen e nu 8mån o jag borde ta tag i det..)

Då= värk i rygg o knän händerna kunde göra ont med.

Nu= Ryggen e miljoner gg sämre, och det e ju konstigt igentligen med tanke på att läkare sagt i ALLA år att bara ja minskar i vikt kommer ryggen bli så bra! BULLSHIT)
Höfter och lår skelett känns som om dom håller på att smulas sönder.
Har tappat mkt hår så jag har tunt nu.
Trött o orkeslös, vitamin brist så de skriker om det!
Blodtrycksfall oftast och snurrig i huvudet.
Värk i magsäck o kräks dagligen.

Då= livet hade ljus glimtar o jag visste vem jag var, gillade att ha hemma fester o folk runt mig jag kände.

Nu= vill helst va ifred, gömma mig.
har förlorat den jag va, mig själv, vet inte längre vem jag är =(
Ledsen o nere.

DET VA INTE SÅ HÄR DET SKULLE VARA!!!!
Förstår ni det, allt blev fel o då menar jag allt!
Ofta verkligen ofta minst en gång om dagen önskar jag att jag aldrig gjorde denna operation, jag bokstavligen HATAR den!
Känns som ett virus man har blivit smittad med o får leva med symtomerna dagligen, jag vill inte ha det så här jag vill ha tillbaka mitt liv mig själv!!

Som ni läste i tidigare inlägg ville ja göra denna op då sonen va nyfödd för att kunna göra allt med han o den första dottern men så vart det ju inte, och nu när jag har en liten igen kan jag inte göra ett SKIT jag kan göra betydligt mindre i stället eftersom kroppen värker från topp till tå.
Att bada henne gör att jag får pinas länge efter, att bära henne lika samma... FITTA rent utsagt... men vet ni jag försöker jag försöker med barnen hur onte det än gör o gudarna ska veta vad jag får lida efter men det är värt det o dom är mina älsklingar!!

Opps sorry det vart inget glatt inlägg, men vet ni detta är min vardag =(